REFERENSMATERIAL

DEPLACERANDE VENTILATION

deplacerande_vent_B250.gif

Undanträngande ventilation, deplacerande ventilation, är den äldsta ventilationsprincipen och kan åstadkommas utan fläktar.


Luftrörelserna uppkommer genom densitetsskillnaden mellan tilluft och rumsluft. Förr i tiden användes denna princip i t ex gjuterier och smedjor. Uteluften fick då strömma in genom öppningar i markplan så att rök och stoft samtidigt kunde komma ut genom öppningar i taket. Detta tillvägagångsätt fungerade bra så länge det inte blåste och utetemperaturen var lämplig (d.v.s. något under rumstemeratur).


Deplacerande ventilation har sedan länge även använts vid de tillfällen när exceptionellt stora krav på luftkvalitet ställs. Exempel på detta är i laboratorier, operationsrum och sprutboxar.

Sedan mitten av 70-talet har deplacerande ventilation använts i allt större omfattning. Principen kan med fördel användas i alla sammanhang där man har behov av ventilation. Det ökande användandet av deplacerande ventilation beror på de många fördelarna med denna teknik:

 

+ Ventilationen blir effektivare vilket får till följd att luftkvaliteten ofta blir bättre än med omblandande dito vid samma luftflöde.

 

+ Temperaturen blir lägre i vistelsezonen och således avtar kylbehovet avsevärt.

 

+ Risken för att drag ska uppkomma minskar markant, detta tack vare att principen bygger på att utloppshastigheten vid donen är låg, 0.1 - 0.5 m/s. Tilluftsflödet är lågturbulent (nästintill laminärt) vilket ytterligare minskar risken för drag. I praktiken har det visat sig att klagomål, beträffande drag i lokaler med lågimpulsdon, är mycket få.

 

+ Ventilationsprincipen är okänslig för hinder såsom pelare, bokhyllor etc.



SPECIFIKATION

PROJEKTERING DEPL.VENTILATION.pdf 119.81 KB